andreas von phyx

Nu är det dax för ändring, om det nu ska hända, så ska det vara nu. Nu har min körtelfeber passerat. Så nu kör VI!

Ibland så undrar jag vart mitt liv är påväg någonstans, ibland så undrar jag vart alla mina vänner kommer ta vägen när åren går, allt förändras. det är en konstant faktor, men kommer man godta dess utvecklig? redan nu vill jag förändra det som är, John lennon sa en gång "Life is what happens to you while you're busy making other plans." och det är precis det som har hänt för mig.

Det jag ser i mig, är något ingen kan förstå.


"I thought I could live in your arms
And spend every moment I had with you
Stay up all night with the stars
Confess all the faith that I had in you
I had in you"

Tanken med att veta meningen med livet, är så att vi kan förstå varför vi är här. Mitt bröst värker, jag vet inte om jag är kvar imorgon.

Är allt omkring oss skapat av en anledning, allt vi ser och uppfattar är något som är förbestämt?
Eller är allt en ren slump, skapad av kaos? komplext levande organismer, som oss människor, brinnande massiva himlakroppar som våran sol. Är allt skapat av en rad av olika slumpartade händelser, eller finns det en tanke bakom allt?





Andreas Von Phyx

Idag kunde det ha varit vilken vanlig dag som hälst. Jag gick upp, tog på mig kläder, packade inför skolan, åt frukost. Med en gnutta ändring, jag tog med mig gymkläder. jo för det är så här, att jag har bestämt mig nu att jag ska träna på mina lediga håltimmar när jag är borta vid skolan.

Men trots att jag tog med mig gymkläder så gick jag inte till gymmet idag i alla fall. Det var inte för att jag var för trött eller att jag inte hade tid, utan för att jag lyckades vara så smidig att jag lämnade kvar påsen med mina kläder i på torget i stan.
Där stod det en påse, med byxor, t-shirt, handduk, tvål, vax, parfym, kalsonger, strumpor och såklart deo.
Men efter min första och enda lektion jag hade idag så tog jag mig in till stan snabbare än ett brev på posten för att försöka hinna återhämta mina saker innan det var för sent, Men det var det.

Visst, påsen stod kvar där i busskuren, men byxor, t-shirt, vax, parfym, kalsonger, strumpor och såklart deo. Ja, det var borta. Men man får väl tänka possitivt, det var väl någon som behövde det. jag menar, stjäl man från en studerande på gymnasiet, då har man inte gott stält! Men jag kan inte hänga läpp, jag fick behålla handuken i alla fall :)  Men om personen i fråga skulle på något vis läsa detta inlägg, tvätta T-shirten och byxorna då, för jag tränade i dom dagen innan och dom var inte tvättade =F

Mvh. Andreas Von Phyx

Varför är det så många som startat bloggar nu för tiden? Det är en fråga som dykt upp i mitt huvud rätt mycket det senaste. Ja, många vill kanske förmedla något, andra vill kanske bara skriva av sig. Jag har själv en kompis som bloggar om sitt mål till att bli bodybuilder, Jag har en annan kompis som bloggar om mode. Och jag själv gillar att skriva.

Så jag tänkte, varför kan inte jag starta en blogg jag också? Men med den frågan till mig själv dök även en annan fråga upp. Vad fan skall jag skriva om då? Vad är så intressant i mitt liv som är värt för andra att ta del av?

Jag är knappast modefixerad, träningsfreak, guru, eller något annat som är värt att blogga om. Men endå vill jag skriva och låta andra kunna se vad jag skriver. Jag har väl starka politiska åsikter och funderar på samhällsfrågor etc.

Men varför skall någon tycka vad jag skriver och tycker vara intressant? jag är knappast någon ikon för något. Jag är inte känd..

Så jag tänkte att jag gör såhär! jag skriver på, allt vad jag nu känner för att skriva. sen får jag se vart fanskapet leder. jag kanske raderar alla inlägg och tar bort bloggen, jag kanske skriver på i min ensamhet och ingen vet om att min blogg ens existerar, eller så är det folk som tycker bloggen är givande, på något sätt som skulle gjort mig förvånad.

Ja, jag säger som jag aldrig brukar säga "att ha en hatt, är bättre än att inte ha en hatt, om man nu vill ha en hatt".